Vad är skillnaden mellan servitut och nyttjanderätt?

Förklaring

7 kap. 1 § säger att kapitlet avser arrende, hyra, tomträtt och annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft, om rättigheten har upplåtits genom avtal. Jordabalken behandlar alltså servitut och olika former av nyttjanderätt i samma kapitel. Det betyder inte att de är samma sak.

Servitutet beskrivs i 14 kap. 1 §. Det är en rätt som upplåts i en fastighet (den tjänande fastigheten) för ägaren av en annan fastighet (den härskande fastigheten) att i visst hänseende nyttja eller på annat sätt ta i anspråk den tjänande fastigheten, eller att råda över dess användning i visst hänseende. Det ska vara ägnat att främja en ändamålsenlig markanvändning. Servitutet får bara avse ändamål som är av stadigvarande betydelse för den härskande fastigheten, och ägaren av den tjänande fastigheten får inte åläggas annat än underhåll av väg, byggnad eller annan anläggning som servitutet avser.

Enligt 14 kap. 3 § är servitutet förenat med äganderätten till den härskande fastigheten och får inte överlåtas särskilt. Rätten tillkommer alltså den som äger fastigheten med förmånen, och följer med fastigheten.

Paragraferna ger ingen allmän definition av nyttjanderätt. De nämner arrende, hyra och tomträtt som exempel på sådan rätt, men säger inte vad som kännetecknar den eller vem som kan ha den.